Silverwood

Inlägg publicerade under kategorin Flammande kärlek - novell/historia

Av Scarlett - 6 april 2013 10:30

Detta är det absolut sista inlägget som handlar om Flammande kärlek.

 


En kort epilog som avslutning på novellen!


Jag höll andan, lutade mig fram, och följde med henne i rörelserna. 

Vi landade med marginal på andra sidan hindret och bröt av till trav. Vi travade en bit, sen så höll jag in Supernova och tittade bakåt på Josh som kom galopperande efter oss. Vi red upp på kullen vi tänkt oss, sadlade av hästarna och lade ut filten på en grön gräsplätt. Vi dukade fram saft och lite småkakor och släppte hsästarna så de fick beta. Vi slog oss ner och tittade ut över ängarna. Jag vet inte varför, men jag makade mig ännu närmare Josh än jag redan var. Han lade armen om min midja och jag lutade mig mot honom.

- Så vackert, suckar jag.

Vi tänkte nog samma tanke, för precis samtidigt vände vi oss om och tittade på varandra. Bara några centimeter till...  Vi var så nära. Stunden jag längtat efter hela lägret.

Kanske hade han också längtat. Hur som helst pressade han sina läppar mot mina, i flera långa minuter. 

- Jag älskar dig verkligen, Scar. Du är världens underbaraste person.

- Du med, säger jag och tittar på honom med et leende på läpparna. 

- Du måste lova att komma hit nästa år igen!

- Jag önskar jag kunde flytta hit till dig, säger jag.


Vem vet, kanske skulle det någon gång hända?

                                                                                                                                                                        

 


Då var det klart! Var den bra? ^.^


 

Av Scarlett - 5 april 2013 12:22

Följande morgon har vi teorilektion. Vi går igenom alla delar på hästen, och får även lära oss att känna igen bensjukdomar. Det mesta kunde jag redan, men lite nytt lär man sig alltid.

Än så länge hade jag inte sett till Josh. Han kanske gjorde något annat, funderar jag. Eller så har han tagit sovmorgon, den slöfocken!

Fast när han kommer till stallet på förmiddagen säger han att han har motionerat sin häst Sprayline i paddocken. 

- Ska vi rida ut i eftermiddag? Frågar jag. 

- Liite senare än vanligt, okej?

- Visst. 

Efter lunch red hela gruppen till Silvergladebyn, vi skulle fika på cafét. Jag tog en bit chokladkaka och ett glas saft. 

När vi red därifrån frågade May om jag ville rida först, hon kunde rida längre bak och hålla koll så att alla hängde med.

- Okej... svarade jag bara och travade förbi dom andra. 

Josh hade inte följt med, han hade sagt att han hade annat för sig.

- Scar, kan du sadla Supernova om typ en halvtimma? Frågar Josh lite senare.

- Ska vi rida ut då?

- Tänkte det, svarar han nonchalant.

Jag sprayar lite glansspray i Novas man och svans, borstar mitt eget hår, borstar Supernova tills hon glänser och kratsar hennes hovar. Jag skippar sadeln, tänker jag. Så jag tränsar henne och leder henne till Josh's lilla pole bending-bana. Han och Sprayline väntar där, och han har tydligen tänkt samma tanke som jag eftersom han inte heller har någon sadel.

Han hjälper mig upp innan han ställer sig på en tunna och svingar benet över ryggen på Sprayline, sen skrittar vi iväg på den stora vägen. Men det dröjer inte länge innan vi plötsligt känner en frän lukt bakifrån. Vi vänder oss om, och våra ögon möts av någonting hemskt. Stallet brinner! Min första tanke var att ringa brandkåren, men den låg knappast nära och det var bättre att vi försökte göra något än att vänta på något som skulle ta evigheter.

Så jag vände min häst på en femöring samtidigt som Josh travade iväg. Jag bestämde mig för att skynda på och manade på Supernova i galopp, en rytmisk sådan så att jag inte skulle skumpa allt för mycket.

 

När vi kom fram insåg jag att inte hela stallet brann. Det var på höloftet ovanför alla boxar. Då insåg jag hur farligt det var, när som helst kunde taket rasa igen och ... hästarna! Vi måste få ut hästarna!!!

- Josh, hästarna, ropar jag till honom.

- Jag vet, vi måste få ut dom! Svarar han.

Plötsligt inser jag hur nära röken är och att det är farligt att vara där jag är. Jag sitter av Supernova, leder henne till andra delen av byggnaden när elden troligen inte når och där det finns en utgång ut från stallområdet. 

Det var tydligen inte en så dålig idé eftersom det redan stod 2 hästar där och Jenna, som försökte hålla koll på allt som hände, sa inget utan tog bara tag i Novas tyglar medans jag sprang tillbaka till det brinnande stallet.

Josh hade fått tag på en häst som han gav till mig, men röken började tjockna rejält och vi behöver verkligen skynda oss.

Både jag och Josh sprang in, tog två hästar var och vips vara alla hästar ute. Utom en! Jag kände tårarna av röken komma, jag blinkade bort dom och sprang fram till Josh. 

- Det är en kvar! 

- Jag tar den, säger han med stadig röst.

Han springer in, hukad och förhoppningsvis håller han andan.

- Josh..! Men han varken lyssnar eller bryr sig.

Jag känner hur oron växer i mig, när som helst kan stallet rasa och både hästen och Josh bli begravada.. Tanken får mig att vilja springa in och hjälpa dom. Men det gör jag inte, jag skulle bara förvärra allt. 

När jag tror att han har svimmat av röken kommer han ut, med hästen i släptåg. Han räcker mig grimman och jag joggar sakta till andra sidan gården, där alla andra är.

- Alla är ute, ropar jag lättat till Jenna. 

- Vilken tur! Har någon ringt brandkåren?

- Jag har, svarar May och håller upp mobilen. Dom kommer nog snart. 

Mycket riktigt, efter tio minuter hörs de tjutande sirenerna.

De släcker elden, och meddelar att det inte tar mer än någon månad att få ordning på allt som brunnit upp.


Josh kommer också till den lilla delen av byggnaden där det fortfarande är fullt med människor och hästar.

- Vi klarade det! Säger jag och kramar honom hårt och länge.

- Tillsammans, säger han. Samarbete.

- Mmm, mumlar jag och börjar gråta. Tänk om allt hade brunnit upp!

Han tar tag i mitt huvud och ser rätt in i mina rödgråtna ögon.

- Vart tog vår uteritt vägen? Frågar han med en glimt i ögat. 

- Den brann upp, ler jag.   

En halvtimma senare skrittar vi återigen på vägen bort från stallet.

- Vilken dag! Utbrister jag.

- Tänk inte på det nu, Scarie. Säger han och tar min hand. Jag kan bara tänka mig hur det såg ut bakifrån, två personer ridandes mot solnedgången, hand i hand. Vilken underbar syn.




Nu är novellen Flammande kärlek slut, men inte helt ändå! För imorgon kommer det en Epilog till Flammande kärlek, och jag kan avslöja att snart kommer ännu en historia byggd på StarStable-världen finnas ute på bloggen!

Den serien kommer dessutom vara lite längre... Se fram emot det! :-) 


Av Scarlett - 1 april 2013 19:03

Josh och jag gick längs Jarls väg, på väg mot Törneklipporna. Han hade faktiskt frågat om vi skulle gå ut tillsammans. Fast han hade aldrig sagt date, förstås. Jag undrar om det är en date, eller bara för att det ä mysigt nu i solnedgången. Det är väldigt vackert, och vi slår oss ner bredvid en liten pelare. 

- Vad fint det är, säger jag lågt.

- Det blir ännu härligare när du är med, säger Josh.

Jag blir varm i hela mig. 

- Det var fint sagt, viskar jag och vågar faktiskt luta huvudet mot hans axel. 

Så står vi i flera minuter och tittar. Till sist försvinner solen bakom bergen.

- Du får rida hem själv, säger Josh.  Jag ska till Fort Pinta till James och kommer hem senare. Han tar min hand och kramar den. Än en gång blir jag varm i kroppen och så lycklig man bara kan bli.

- Hejdå, får jag fram.

- Ses senare, Scarlett. 

- Mmm... 

 

Hela vägen hem ler jag. Jag är överlycklig. 

Tänk att han sa så till mig, tänker jag.



Sorrie den blev kort, men ni överlever nog ^^

 

Av Scarlett - 30 mars 2013 10:00

- Upp och hoppa!

Jag öppnar ögonen och stönar. Jag har inte alls lust att lämna den varma sängen, och jag tar längst tid av alla att sätta på mig kläder och borsta håret. Men så minns jag. Jag ska rida ut med Josh idag. Men först på eftermiddagen, så det lika bra att fixa i ordning sig och äta frukost.

- Godmorgon, Scarlett, säger min kompis Ebba. Sovit gott?

- Japp, sängen är underbar konstaterar jag. Jag önskar det var sovmorgon när man höll på med hästar.

- Jag med, instämde Ebba. Men det är det inte.


- Idag ska vi rida bort till ridhuset och hoppa, sen kommer hästarna stå på Vingården hela dagen till eftermiddagen då vi ska rida dressyr, säger May. Sätt igång!

Jag borstar och fixar Supernova, sadlar och tränsar och sen rider vi iväg. Tydligen ska Josh också med, så vi placerar oss längst bak bredvid varandra och pratar. Vi pratar om sånt där vanligt. Hemsidor, vänner, filmer, böcker, hästar, familj och om oss själva.

- Jag har bott på Jorvik hela livet, men flyttade till Moorland för ungefär ett år sen, berättar Josh. Jag trivs här.

- Ja, det är så fint och alla är så snälla. Och sängarna är skönare än hemma.

Josh skrattar.

- Men, var bor du egentligen? Frågar jag av ren nyfikenhet. Vi har börjat känna varandra redan.

- Jag bor med mamma i Fort Pinta, fast jag sover ofta här. Min kusin James driver stall Pinta, som du säkert vet.

- Japp, jag har träffat honom säger jag och fnissar. En riktig snåljåp.

Vi travar en bit och snart galopperar vi längs vägen. Härligt.

Jag märkte att Josh tittade på mig med någonting särskilt i blicken, någonting  jag inte sett hos en kille förut.

En snabb tanke for genom mitt huvud. Var han kär i mig? Nej Scarlett, vad tänker du på? Inte är han kär i dig.

Men mitt inre är bombsäkert. Han är kär i mig. Men jag litar inte på det. Jag skakar av mig alla tankar och fokuserar på Novas galopperande hovar mot marken.

Det tar en och en halv timme att rida dit med May i spetsen.

När vi travar på vägen uppför mot Vingården kommer jag att tänka på att Baronessan bor här. Jag kanske får hälsa på henne.

 


Mycket riktigt, vi får lämna hästarna och sen säga hej till baronessan innan vi ska hoppa.

- Hej Scarlett, säger baronessan.

- Hej, säger jag utan att riktigt veta vad jag ska säga.

- Välkommen till Vingården, säger hon vänligt.

- Tack, säger jag och ler. Sen går jag.

  

Jag älskar att hoppa. Känslan av att flyga, trots att den bara varar någon sekund. Men den är underbar.

Supernova älskar också att hoppa. Jag kan ju inte veta, men jag tror att hon också får känslan av att flyga.

Ebba hoppar bra med sin häst Zerow, en islandshästvalack.

- Bra vägar, Ebba! Ropar May. Kom ihåg att ta fram händerna under hoppet.

Sen blir det vår tur och jag gör allt så nogrannt jag kan.

- Superfint, Scarlett, säger May när jag rider förbi. Tävlar ni?

- Vi gjorde, innan vi satsade på dressyr och terräng.

- Hon är verkligen jättefin, din häst.

Jag hade upplevt flygkänslan extra mycket över det högsta hindret.

"Jag flyger", hade jag tänkt. Jag tror Supernova också tänkte så, för hon seglade över och tog ett glädjeskutt efter hindret.

 


Vi hoppade några varv till, sen joggade vi av dom och skrittade tillbaka till Vingården. V fick lunch och hästarna vatten, sen så var det dressyr. Vi skulle ha Pauline, tjejen som höll i tävlingarna på Vingården i dressyr idag. Hon hade vunnit SM i dressyr, hade May sagt.

Vi skrittade ner och vi fick berätta om oss på väg ner.

När vi var nere travade vi på volter, fyrkantsspåret och olika ridvägar. Vi gjorde skänkelvikningar och framdelsvändningar, tempoväxlingar och tränade på att sitta djupt i sadeln. Det var ganska kul faktiskt.

Efteråt sa Pauline:

- Du är verkligen lätt i handen, det gör att Supernova inser att det är roligt och kul att jobba. Bra kämpat!

Jag strålar av berömmet och rider faktiskt passage en kortsida, så bra går det idag.

 

Efteråt ser Josh faktiskt ut som om han är stolt över mig. Jag ler för mig själv. Jag gillar honom.

Jag och Josh stannar ett tag på Vingården, vi tänkte rida ut på Everwindfälten sen. Det blir vår dagliga .. Inte date, utan ridtur. Fast jag hade helst sagt date.


Lite senare skrittar vi ut en sväng. Pauline hade sagt att vi kunde rida Klipphärad-banan, en stor och skogig klippa med vägar. Starten är vi Vingården och målet också. Så det blev bra.

Vi travar uppför en brant backe och hoppar en liten stock. Vi rider över en bro och jag skrattar högt. Det är så härligt!

Men när jag vänder mig om för att fråga Josh om en galopp uppför backen, är det tomt.

- Josh? Ropar jag ängsligt. Jag är lite orolig. Man kan inte bara försvinna.

- Josh, ropar jag ännu högre.

Jag blir rädd på riktigt, han har bara varit borta i några sekunder man tankarna snurrar i huvudet. Föll han av? Halkade hästen? Kidnappade någon honom? Vad som än hände, är det inte något jag tycker om.

Plötsligt ser jag honom - skrittandes uppför backen bakom oss. Jag suckar av lättnad.  Han hade bara hamnat på efterkälken.

- Förlåt, men Sprayline halkade och jag satt av och kollade benen bara. Han är okej.

- Jag blev faktiskt orolig, sa jag och svalde.

- Förlåt mig. Kom, galopp?

- Precis vad jag skulle fråga, säger jag och skrattar. Försten hem!


Fortsättning kommer snart!


 

Av Scarlett - 29 mars 2013 17:16

- Din tur, Scarlett! Ropade May från mitten av den lilla banan.

Vi red kavaletti, en och en. Det här var första gången på ridlägret som vi fick rida kavaletti, men jag var van. Jag hade gjort det många gånger med Supernova, fast hemma.

Jag skänklade på henne och smackade med tungan. Jag visste att Josh tittade på mig, men jag vände blicken mot den först bommen och ignorerade honom.

Supernova lyfte fint på hovarna över bommarna, och May berömde oss för den snygga rundan.

- Han går jättefint, Scarlett! Mjukt och lydigt, ropade hon.

 

Efter ridlektionen när jag stod och borstade Nova kom Josh fram.

- Vad fint du red! Sa han och log.

- Tack, sa jag och kände hur mina kinder blossade. Jag hade redan erkänt för mig själv att jag var kär i honom. Men aldrig sagt det till någon annan.

Josh klappade Nova på baken och gick. När jag senare släppte henne i hagen längre bort, såg jag Josh stå och prata med May. Jag såg hur hon nickade och sa någonting till honom. Jag undrade vad de pratade om. Kanske en ridlektion.

Plötsligt vände de ögonen mot mig och Josh ropade:

- Där är du ju Scar, vi vill prata med dig!

Jag smackade åt Nova som börjat beta på vägkanten och gick fram till de.

- Jag och Josh bestämde oss för att ni ska börja rida ut tillsammans då och då, sa May. Du är en duktig ryttare och jag tror det kan vara roligt för dig att inte bara vara med på mina lektioner. Dessutom har Josh nog tröttnat på att rida ut ensam, sa hon och blinkade mot mig. Jag kände en en gång hur jag rodnade, vilken dröm! Bara han och jag...

- Underbart! utbrast jag och Nova klippte förvånat med öronen.

Jag insåg min överglada reaktion och sa genast:

- Kul, menar jag. Kul att rida ut lite.

- Vi tänkte att ni kan rida ut redan i eftermiddag, sa May. Josh har ledigt och ridlektionen är bara ridvägars-lektion kan man säga. Det kan du redan, rid ut ni.

Jag kände glädjen svälla inuti mig, jag önskade det var eftermiddag nu!


Vi halv tre-tiden hämtade jag Supernova, ryktade, sadlade och tränsade, sen ledde jag bort henne till Josh.

- Hej, sa jag. Redo att rida ut?

- Visst, svarade han. Jag vet precis vart vi ska rida.


Vi skrittade längs stigen vid Nilmers Högland, på väg ner mot stranden. Det var det bästa jag gjort i hela mitt liv.

- Ska vi se vem som kan komma först dit bort? sa han och pekade på en tall längre bort.

- Okej, sa jag.

- Ett, tvåå.... TRE!

Båda flög iväg i galopp längs stranden, jag kände hur vinden tog ta i mitt hår och bara njöt av det.

Supernova var nog i bättre kondition och vann stort.

- Bra gjort! sa Josh när han kom fram till mig.

- Tack, sa jag.

 


Vi vände hem och kom hem precis innan Jenna sa att vi skulle mocka.

- Du också, Scarlett. Ingen går fri från det viktigaste.

Jenna var betydligt mer sträng än May, men hon var snäll och trevlig hon också.


- Scarlett, när du har mockat, kom bort till mig vid Pole Bending-banan, sa Josh över axeln.

Mitt hjärta slog en volt i bröstet. Han hade sagt att jag skulle komma till honom. Jag.

Jag mockade tre boxar, sa att jag skulle träffa någon och sprang och bytte om till linne och fräscha ridbyxor. Jag tog på mig en cowboyhatt för Joshs skull, och joggade iväg till banan. Han mötte mig med ett soligt leende.

Jag tänkte ge dig en sak, sa han. Jag har fått den från min mammas väninna, men jag vet inte vad jag ska ha den till. Du kan få den. Han räckte över en ask. Jag öppnade den, och i den låg det finaste jag sett. En ring i silver, med en guldform högst upp och i den en vacker rubinröd sten.

- Det är äkta silver, guld och en äkta rubin. Den var tydligen dyr, sa Josh.

- Den är underbar, viskar jag. Tack. Tack så hemskt mycket.

Jag tittar upp och möter Joshs ansikte. Han tittar rakt  in i mina ögon.

- Ta på dig den, sa han.

Jag trär den över mitt högra ringfinger. Den passar perfekt.

- Så ... vackert... Overkligt vackert. Jag nästan mimar orden, så fin är den. Man vill liksom inte störa harmonin den ger ifrån sig.

 

- Jag antar att du är hungrig, säger Josh och avbryter den tysta stunden. Vi ses imorgon.

- Ja, det gör vi. Tack en en gång för ringen, säger jag och ler.


Nästa del kommer i morgon eller i övermorgon!


Kommentera hemskt gärna vad ni tycker, själv är jag nöjd. Hihi, är jag bra på att skriva?   


Ifall du ser detta Eri, NEJ jag är inte kär i Josh egentligen. Bara det att han är den enda snygga killen på Jorvik liksom.


 

Om moi, Scarlett Silverwood


Hej!
Jag heter Scarlett och bor i Valedale med mina 10 pållar. På min blogg får du följa mitt liv på SSO men även lite IRL då och då.
Hoppas du trivs! ☺
(bloggen är i princip död numera!)

Läs om hästarna

                       

          

       

    

       

Husdjur

      

SSO

         

Viktigt

Upp till 90% av bloggmaterialet har jag gjort eller redigerat. Om det inte står nåt annat är det på. Ni får kopiera men det måste tydligt stå att det är min bild. 

Fråga mig

47 besvarade frågor

Sök i bloggen

Sociala nätverk

       

Kategorier

Senaste inläggen

Nano Unicorn

Arkiv


Skapa flashcards